svart, vitt och allt däremellan.
Den här staden är död, låt oss måla den röd.
Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir.
På en öde perrong står en kub i betong.
Ingen ser vad det står, men den sägs vara fin.
Vi blir trampade men fortsätter gå.
Ingen vet vad det är men vi bär på våra ärr.
Den här städen är död, låt oss måla den röd.
Låt oss måla den blå. Vi är bättre en grå.
Kommentarer
Trackback
