Ibland knackar saknaden på dörren.
Det slog mig precis att det har gått fyra år sen min älskade sköthäst Peppar dog.
Fyra år. Ibland gör saknaden sig påmind. Den 18 oktober var det fyra år. (Tänkte på det när jag läste Saras blogg hade det hade gått ett år sen hennes sköthäst Frasse dog.)
Kommer ihåg hur det var när jag fick reda på att Peppar skulle avlivas, en tjej i min förra klass sa att han skulle avlivas, men jag sa bara - "Nej, du skämtar det ska han inte alls de." Jag visste att han var halt, men inte så allvarligt först ett ben, sen två, sen tre och sen fyra. Han blev alltså halt på alla fyra och kan skulle inte bli bättre.
Men han har det bättre i trapalanda. R.I.P. ♥
Finaste hästen.
min klass
Sometimes it's easy to feel like you're the only one in the world who's struggling, who's frustrated, or unsatisfied at barely getting by.
But, that feeling is a lie and if you just hold on; just find the courage to face it all for another day, someone or something will find the way and make it all okay.
Because we all need a little help sometimes, someone to help us hear the music in the world.
To remind us that it won't always be this way.
That someone is out there, and that someone will find you.
